She doesn't quite chop his head off

Vilken helg. Glädjande återföreningar, sjuka hundar, shoppinghysteri, parkbänkar och sorgliga avsked.

Jag hatar avsked.

Nu frosseri av gammal kvarbliven pizza. Bloggar kanske mer senare.

Min blogg skulle behöva genomgå en extreme make-over. Undra om man kan uppdatera sitt medlemsskap under en månad och sedan säga upp det? Frågan är vad som händer om jag lyckas fylla mina 150 mb under den månaden (helt otänkbart är det inte, kanske vill jag plötsligt publicera en bok)? Deletas 145 mb sedan om jag återgår till gratisvarianten? Sådana här fundamentala frågor vore det trevligt om blogg.se kunde besvara någonstans. Jag kan omöjligen vara den enda som har tänkt i de banorna. Eller så har jag för lite att göra om dagarna helt enkelt. Mycket möjligt.

Upptäckte förresten att jag kommer ha ett enormt gap i schemat mellan den 30/8 och 6/9. Jag känner mig helt knäckt. Vaddå, mer ledig tid? Funderar på att öppna ett eget bageri. Eller eventuellt en sushibar som kan konkurrera med S-gon Take-away. Då ska jag också bjuda mina kunder på flytande hönsbuljong medan de väntar på sina beställningar. Cozy.

Mailade läraren för kursen med inlämningsuppgiften som skulle ha varit inne i april (Det du M. Har du gjort klart de sidorna? Va? Har du?). Läraren svarade inom några timmar och lät inte alls särskilt förvånad över mitt mörka bekännande (antagligen är han van vid hopplösa studenter som alltid skjuter allt framför sig - han var trots allt ganska gammal, runt de 60 skulle jag tippa på). Han berättade snällt att jag har fem år på mig att göra klart mina två sidor. Fem år. Fatta. Det var mycket goda nyheter. I min iver att vara honom till lags bedyrade jag dyrt och heligt att jag skulle komma in med sidorna under nästa vecka. Japp. Jag får definitivt högsta betyg i att lura mig själv.

Avslutningsvis tänkte jag bara tala om att inläggets titel inte har någon som helst anknytning till inlägget i övrigt. Men jag pratar med han som förr hade rosa hår nu samtidigt som jag skriver, självklart måste jag komma ihåg detta! För all framtid.

Kvällspromenaden med hunden nu.
Trevlig helg.

Jag måste köpa massor med kurslitteratur om jag ska läsa de skitkurser jag tänkt läsa denna termin. Bara kurskompendieluntan till 20poängaren går lös på 585 kr. Sedan tillkommer ett tjugotal böcker också. Till den kursen enbart. Plus att jag har tänkt läsa ytterligare 15 poäng. Det ni.

Lunchdags.

Parkbänksfarbrorn uteblev i morse. Undra om han dött?

Herr chefsekonom, aka SthlmsM, har läst min blogg. Fast jag förbjöd honom nästan att kommentera, så istället mailade han och gav sitt omdöme. Bloggen ger ett icke-död-intryck, löd domen. Följt av en leende smiley, komplett med näsa och allt. Det måste väl vara positivt? Helst vill jag ju inte framstå som död. Det vore missvisande.

Såg The Interpreter igår. Den var också helt okej, klart sevärd. Nicole & Mr. Penn är bra som alltid, sedan kanske inte själva historien var jätteupphetsande direkt. Men jag är ju språknörd, så grundidén tilltalade mig.

Cyklade med hunden hem genom skogen nyss. Mötte några invandrarkillar i lågstadieålder som ogärna makade på sig för att släppa förbi oss. En av killarna pekade på Misha och skrek på bred ghettosvenska Ey, en pittbull den liknar fett bah, medan han gick åt sidan så att vi skulle kunna forsa förbi. Jag trodde att han pratade något utrikiskt först innan hjärnan hann med att dekrypterade hans ord. Äkta baklängessvenska. Strax därefter mötte vi en grupp invandrartjejer i samma ålder. Med kärlekskranka blickar åt Mishas håll gick de genast åt sidan. Istället för att kaxa upp sig studerade de sedan med intresse vår hastiga framfart, där Misha på sina små trumvirvelben svepte fram som nordanvinden. Rolig obeservation.

Ungefär lika rolig som gubben som varje morgon sitter på en parkbänk i en skogsglänta. Varje morgon när jag och Misha går första bensträckarrundan sitter han där och njuter av dagens första solstrålar, med en tidning i handen och en nektarin på bordet. Alltid en nektarin på bordet.

Kul va!

Nu ska jag göra nåt vettigt. Dvs slutföra min tvåsidiga inlämningsuppgift om splittring och integration. Den jag skulle ha gjort i april. Skamligt.

EN % av mitt utrymme gick åt till föregående inlägg. Fatta, en hel procent! Sjukt. Det måste ju finnas andra bloggställen som har mycket bättre villkor än blogg.se.

Delgav SthlmsM (ha, båda M är ju sthlms:M nu kom jag på, trixigt värre) länken till min blogg idag. Läskigt. Min paranoia kickar in igen. Men han var rar och frågade om jag ville låna hans PS2a nu när han blivit Sthlm:are på riktigt. I gengäld gav jag honom urlen till bloggen, som bevis på vårt slutna avtal. Så nu anser jag ps2:an vara min. I alla fall för ett litet tag. Hör du det M? Nu finns ingen återvändo.

Idag har vi varit ute och promenerat. Träffade trevliga människor, fikade och kikade The Island:

Helt okej film. Scarlett är nice. Synd att blogg.se skiter i min html-kod. Vi kan låtsas att bilden är centrerad.

Om jag vill fortsätta använda denna blogg länge till kommer jag tvingas börja betala. Eller registrera en ny blogg i ett nytt namn. Det kan ju funka också. Jag gillar blogg.se nu. Passar bra till mitt morgonkaffe.

Pratade i telefon hela kvällen igår. A ringde. Vi har inte pratat i telefon sedan, tja, februari? Det är alltid hon som ringer. Jag är mycket usel på att hålla kontakten med folk. Dessutom är jag egentligen ingen telefonmänniska. HAHA. Fast jag sitter ganska mycket i telefonen ändå. Jag brukar ha mycket svårt att öppna mig för folk, något som kan ta död på många potentiellt givande samtal. "Är du ett får?" var det någon som frågade mig för någon dag sedan, appropå individuella prestationssporter. "Eh..." sa jag. Där hade jag kunnat dra igång en tretimmars diskussion om vad som egentligen har format mig till den jag är och vad jag egentligen tycker om idioter som ska flänga runt och bestiga det ena berget efter det andra i jakt på den ultimata kicken. Jag hade kunnat berätta att jag får kickar av att shoppa väskor. Eller av att höra en bra låt på radion. Då kan jag sväva på moln i flera minuter. Eller sekunder. Men det gjorde jag alltså inte. Istället kostade jag på mig ett leende och bytte samtalsämne. Sånt är jag kung på. För jag är ju egentligen livrädd att folk ska veta en massa personliga detaljer om mig. Tragiskt, inte sant.

Orkar inte göra ett nytt inlägg, så jag uppdaterar istället. M ska bo kvar i Sthlm i höst. Han ska hyra ut sin fina lägenhet i andra hand, han har ju nyligen fått tag på den. Tråkigt när alla man känner flyttar härifrån. Mycket tråkigt. Det är dessutom bara en tidsfråga innan E & H hittar en lägenhet i N-köping som de inte kan tacka nej till. Grymt tomt det kommer bli i höst.

Försökte plugga på biblioteket idag men fick ge upp. Folk bläddrar förskräckligt högljutt i sina tidningar. Unga tjejer bläddrar mest högljutt. Dels för att de troligtvis är helt uppslukade av någon Britneyartikel och därför inte tar särskilt stor hänsyn till oss vanliga dödliga som måste koncentrera oss för att förstå något om schablonskatter och soliditetsuträkningar, men även för att modetidningar i sig är väldigt tjockbladade och därmed mycket oljudsavgivande. Ofta tuggar de också tuggummi, sånt driver mig till vanvett.

Dessutom luktade det väldoftande herrparfym precis där jag satt. Någon kanske tappat en flaska? Jag är i alla fall känslig för dofter och får ofta lustiga associationer när jag påträffar en doft jag är bekant med sedan tidigare. Då gick jag hem. Inte för att jag inte gärna satt kvar, utan för att jag satt kvar alltför gärna. Nu är jag hemma och redo att läsa om lite finansieringsteorier igen. Huj va här ska läsas.

Förresten så räddade jag livet på Stefan igår, tycker det kan vara värt att noteras. Ja Stefan, det räcker med att ta 15/20 poäng för att göra CSN glada. Dagens låt har han dock fått om bakfoten. Stefan alltså. Här ska inte lyssnas påApoptygma Berzerk. Dagens låt kan vara Fisher - Miseryland? Den passar mitt humör.

Jag fick en födelsedagspresent nyss också. Ett vykort med fina teckningar på. Faktiskt var det så fint tecknat att jag är frestad att scanna in det. Men det är ju personligt. Till mig bara. Å jag kan inte dela med mig av personliga saker, allt blir så fel då. Men jag kan berätta att det i slarvig handstil står nerkrafsat ett kryptiskt meddelande. Lyckades tolka det som att jag skulle lyssna på en viss sång. Vilket jag genast gjorde. Och blev glad. Mina kompisar är bäst?

Fyra dagar kvar till min kanske absolut sista tenta någonsin. Fyra dagar. Så oändligt kort tid.

Misha är knäpp. Han har aldrig gillat främlingar, men så länge de sitter ner kan han spela deras bästa vän. Bara när inkräktarna börjar röra på sig blir han skeptisk. Trots att han tidigare suttit i deras knä, slickat dem i öronen och snott åt sig en kaksmula eller två. När de rör på sig blir han orolig, kanske vill de invardera vårt revir ändå? Knäppa hund. =)

Ge mej en lobotomering. Jag hatar att älta saker. Den 29 september släpper Him sitt nya album. Tjo!

♥

Grattis, Grattis!

Min yngsta bror och tiggarhunden:

Skulle vilja centrera och lägga till en border, men då måste jag starta om webläsaren som för tillfället är cp, och det orkar jag inte. :)

Cheers.

Igår på tåget söderut satt jag bredvid en tjej som pratade i telefon mellan Gävle och Linköping. Visade sig att resan skulle bli mycket informativ för min ege del. Jag fick tex veta att:

• Hon hette... erm, vi kan säga att hon hette Maria.
• Att hon äntligen fått ringen av.. öh, Alrik säger vi.
• Att hon började jobba på måndag men att hon skulle ringa.. eh.. Johan och få det bekräftat. Därför kunde hon inte träffa... Jenna förrän senare i veckan.
• Att hon festat vilt i helgen och därför bara hunnit äta två smörgåsar innan tåget.
• Att hennes mamma låg på sjukhus pga magsmärtor, detta efter att ha tagit bort en äggstock för ett antal år sedan. Nu skulle de genomföra titthålsoperationer för att se vad magsmärtorna berodde på.
• Maria ville därför inte sova ensam och ringde runt till sina kompisar för att få någon att sova hos henne. Hon hade många kompisar.
• Hon skulle åka buss från stationen eftersom hennes pappa inte kunde hämta henne och mamman då låg på sjukhus. Det skulle ta henne ungefär 25 minuter att åka från stationen och hem.

Mycket intressant att lyssna på hennes samtal. Jag gjorde mitt bästa för att inte höra och gömde mig under mina fetinghörlurar, men jag snappade upp en hel del ändå. Det roliga var att jag under hela tågresan satt och störde mig på hennes dialekt som jag tyckte var så fasansfullt ful. Försökte komma på vilken dialekt det var hon pratade, men kom inte på något. Inte förrän jag insåg att hon skulle till Linköping... *fniss*

Maria hade i alla fall en skitsnygg väska som jag blev mycket avundsjuk på. J hämtade mig vid tåget och fick kånka på min supertunga väska. Hade skitont i huvet så jag kastade i mig en treo så fort jag kom hem. Sedan fick jag lite käk och en födelsedagspresent eftersom jag fyller år snart och antagligen inte har tid att fira nåt just då. Gissa vad jag fick? En väska! ;)

Mitt olivträd har dött i sommar, mycket tråkigt. Men å andra sidan har jag en pappa som äger en blomsteraffär så jag ska väl inte sörja ihjäl mig. Svårt att frakta blommor mellan Norrland och Link bara. Ett stort tack vill jag skicka iväg med expressbud till R som kollat post och vattnat blommor när J var i spanien. Superdupertack. :)

I'm back yo.

Fear.

:)